Vardagens vanmakt

Majblommans årsrapport, Vardagens vanmakt ger en aktuell bild av hur tufft många barnfamiljer har det:

Nästan var tionde förälder har väntat med att hämta ut läkemedel till sina barn av ekonomiska skäl. Under det senaste året har föräldrarna till 80 000 barn i grundskolan inte alltid har haft råd med ett mål varm mat till sig och sina barn och närmare 23 000 barn har av ekonomiska skäl inte fått nya glasögon, trots att de har synfel.

Av bidragsansökningarna till Majblomman kommer 83 procent från ensamstående mammor. Breven ger en tydlig bild av dessa som föräldrar kämpar för att för att få tillvaron att gå ihop, som oroar sig för sina barn och ekonomin. Dessa familjer upplever en slags vardagens vanmakt.

Jag är övertygad om att det i politiska partier och församlingar finns en övergripande vilja att slå vakt om barns situation. Men många av oss – också journalister – lever ett privilegierat liv. Det gör att det ibland saknas den fantasi och kunskap som det krävs för att granska den förda politiken med utgångspunkt från barns behov.

Ett sätt kan vara att som Aftonbladets reporter Jessica Ritzén försöka leva på socialbidrag. Då förstår du att socialbidraget måste ta hänsyn till att ett hushåll blir allt fattigare ju längre en socialbidragsperiod sträcker sig.

”Fattigbloggen” har blivit en oerhört väl besökt blogg, mängder av kommentarer rasslar in varje dag. Expressens ledarskribent Karin Olsson tycker att det är pinsamt att leka fattig. Johan Croneman kritiserar i DN det han kallar realityjournalistik. Det finns många åsikter om fattigdom. 

Jag är säker på att denna debatt kommer att leda till en välgörande kunskapshöjning om fattiga barns villkor i Sverige. Före min tid på Majblomman var jag själv en sådan där käck klassmamma som tyckte att en 50-lapp till klasskassan, kan väl alla lägga.

Nu, i kärva tider, blir vi alla mer prismedvetna och börjar köpa billigare livsmedel. Falukorvförsäljningen har ökat med 22 procent de senaste månaderna, enligt HUI. Men det innebär inte att vi är fattiga, vi gör medvetna prioriteringar.

Relativ fattigdom handlar dessutom inte om avsaknad av eller om allvarlig brist på livets yttersta materiella nödtorft utan om avsaknad av resurser och möjligheter att leva ett liv som man själv och ens omgivning anser vara någorlunda normalt.

Det är angeläget att fokus läggs på barnets upplevelse. Du kan inte vara distanserad när du beskriver barnfattigdom. Vi måste se på samhället med barns ögon – ur ett enmetersperspektiv.

Lena Holm
Generalsekreterare
2009-03-24

Den 23 april arrangeras riksdagsseminariet 
"Låt inte krisen gå ut över barnen!"

Arrangörer: Riksdagens scoutnätverk, Riksdagens tvärpolitiska barngrupp, Majblomman, Scouterna, Fryshuset och Makalösa Föräldrar.