Barn vräks i krisens Sverige

Publicerad 2009-04-15, ETC

Barnfamiljer har en allt tuffare situation. Under första kvartalet i år berördes 180 barn i Sverige av att någon av deras föräldrar vräktes. Det är en ökning med 21 procent, jämfört med vad som registrerades av Kronofogden under samma period i fjol. 

Den ekonomiska utvecklingen tvingar kommuner och landsting att minska sin personal med minst 15 000 personer fram till 2010, det visar en enkätundersökning som Sveriges Kommuner och Landsting låtit göra.

Detta gör att barn riskerar att drabbas, från två håll. Dels är många föräldrar varslade eller till och med uppsagda, dels genomför kommuner och landsting besparingar.

Det ekonomiska läget är "sannolikt det värsta i världsekonomin sedan depressionen", säger finansminister Anders Borg. För att mildra effekterna föreslår regeringen nu ökat stöd till kommunsektorn. Det krävs kanske ännu ett räddningspaket för att bromsa effekten av lågkonjunkturen som riskerar att slå mot de svaga i samhället - barn och unga, sjuka och gamla.

Majblommans årsrapport visar att nästan var tionde förälder har väntat med att hämta ut läkemedel till sina barn av ekonomiska skäl. Under det senaste året har föräldrarna till 80 000 barn i grundskolan inte alltid haft råd med ett mål varm mat till sig och sina barn och närmare 23 000 barn har av ekonomiska skäl inte fått nya glasögon, trots att de har synfel.

Av bidragsansökningarna till Majblomman kommer 83 procent från ensamstående mammor. Breven ger en tydlig bild av dessa föräldrar som kämpar för att för att få tillvaron att gå ihop, som oroar sig för sina barn och ekonomin.

Vi vet att marginalisering av människor kostar, det visar nationalekonomerna Anders Wadeskog och Ingvar Nilsson i rapporten ”Det är bättre att stämma i bäcken än i ån”. De pekar på effekten av tidiga insatser kring barn och unga, värdet av att underlätta människors resa tillbaka till samhället och värdet av att tillvarata deras arbetsförmåga – jämfört med att inte göra något.

Vi måste hålla fast vid principen om den avgiftsfria skolan. Med kunskap och fantasi kan skolor finansiera olika aktiviteter utan att bryta mot vad som sägs i lagen om att skolan ska vara kostnadsfri. Det handlar också om att barnens situation bör uppmärksammas när vuxna ansöker om ekonomiskt bistånd hos socialtjänsten. Vi har inte råd att upprepa de misstag som gjordes på 90-talet. Flera av de familjepolitiska stöden skars då ner eller avskaffades. Även skolan skar ned sin verksamhet. Och nedskärningarna skedde i stor utsträckning i de verksamheter som har till uppgift att stödja och värna svaga elevgrupper.

Ur ett barnperspektiv är det allvarligt att andelen barnhushåll med låg ekonomisk standard ökar eftersom det innebär risk för både ett socialt och ett ekonomiskt utanförskap. Det handlar om familjer som kämpar för att få tillvaron att gå ihop utan några marginaler utöver det allra nödvändigaste.

Jag tror att det i alla politiska partier och församlingar finns en övergripande vilja att slå vakt om barns situation, men ofta saknas den fantasi och kunskap som det kräver att se på samhället med barns ögon – ur ett enmetersperspektiv.

Familjer med knapp ekonomi försöker undvika situationer där föräldrar eller barn löper risken att bli betraktade som fattiga eller avvikande. Genom samtal med barn i ekonomiskt utsatta familjer vet vi i Majblomman att de upplever att det är omöjligt att komma hem och berätta att skolläkaren rekommenderat utprovning av glasögon. Barn tar ett vuxenansvar och vill inte utsätta sina föräldrar för risken att behöva säga att de inte har råd. Pia Lidwall, gruppledare för kristdemokraterna i Stockholms läns landsting, lovade bidrag; ”summan spelar nämligen liten roll för landstinget men en stor roll för alla barnfamiljer”. Har den politiska ledningen inte för avsikt att infria det löftet?

 Lena Holm, generalsekreterare, Majblommans Riksförbund